Snart 1 år, haft mig en nostalgi tripp
15 mars rasade min värld samman och det har inte gått en dag utan att jag har tänkt på bandet och människorna som var relaterade. Jag har fortfarande inte någon vän som kan jämföras med dessa 4 på låång väg.. Det enda.. Eller den enda som har hållit mig från att göra dumma saker är min älskade Isabella som jag är skyldig mitt liv till.
Jag hittade de första inspelningarna av shameful alex i en hårddisk som jag nu lyssnat på, en otroligt massa roliga minnen kom tillbaka och man fick lite ont i hjärtat av det då jag saknar det så oerhört.
I flera månader har man dragit sig till om man ska skriva av sig till dem, bara så jag får ur mig saker jag vill och som kommer göra att hå vidare. Hittills har jag bara pratat med Robin och till min förvåning så gick det bättre än jag trodde det skulle.. Dock så klarar jag inte emotionellt att ta hand om de resterande just nu. Den viktigaste har dock varit Robin och att han överhuvudtaget svarade på de jag hade att säga gjorde mig överlycklig, något jag inte varit på snart ett år..! (bortsett från allt som Isabella gör. Hon gör otrolig mycket mer än hon anar och det är hon som får mig att fortsätta kämpa även fast jag känner hela tiden att jag bara skulle kunna lägga mig ner i sängen och skita i livet.)
Jag skriver allt detta då jag läst att föra en dagbok om saker man stör sig på är nyttigt för att slippa utmattningsdepression och dylikt.
